Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung
Och vitgr�nraggig nedför branten mellan tvenne toppar
Stjärten lindad runtom högsta
Spetsen, buken sp�nd och stinn
I fjällets kittel
Ryggen krönt av mittmoränens ås
Svart och knölig

Ner mot daln han str�cker l�ngsmal nos med rynkigt
Skinn till l�ppar, vita tänder grina d�r imellan
Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans
Gap en lerig ström
Taggig kam p� hj�ssan, m�rka grumligt gr�ngr� �gon
Stelt han stirrar 'ver dalen ner
Trycker nosen v�drar mot
Marken mellan tassarna vars m�rka klor
Skymta fram ur v�t smutsgr� ragg

Sm�v�xt �ttling av sin j�ttestamfar, istidsdraken
Fader J�kul sj�lv
Han som str�ckte stj�rten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural
Han som 'ver fj�ll och sl�tter vr�kte sig
Kr�lande och v�ltrande

Han som fyllde hav och sj�ar
Rev med klorna rispor i de h�rda h�llar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd

Han som sk�vlade och lade �de sagoskogar
Gr�na paradis
Bl�ste med iskall andedr�kt bort
Allt som levde, blommande och lyste