Ur Vincis ide väcktes tidernas universalgeni
Med pensel i handen, men paletten i sinnets sal
Studerade allt fran faglars lyftkraft till vattnets
rörelseenergi,
En fackelbärare av renässansens människoideal

Varje penseldrag vägdes pa guldvag,
Landskap efter landskap manades fram
Men även missnöjet i hans kritiska hag
Förgrenades fran denna stam

Han smakade kunskapstörsten som lag begraven,
En torka som ej kunde släckas av världshaven

Hans tankar växte sig höga likt tinnar och torn,
I konstnärlig anarki,
I experimenterande alkemi,
För att stiga med vingat maskineri
Högt over tinnar och torn

Naturen var livets encyklopedi,
Dess bilder befäste hans teser
Fran mekanik till organisk anatomi,
Landet emellan? Genialiska synteser!

Studier i konst och arkitektur
Optik, geologi och botanikens hela ätt
Men perfektionen blev till sist en bur,
Och han kunde ej ens färdigställa ett enda porträtt

Ty nyfikenhet var hela hans vision
Och finna outforskade grenar
Att färdigställa var att avsluta sin progression,
Och sälla sig till statiska stenar